Jag ÄR inte dålig på att blogga!!!
Inte för att skryta men jag måste vara värlsbäst på att blogga.
Alla som jag träffar säger "Du Ante, hur fan blir man så bra på att blogga som du??"
och mitt svar är alltid de samma, I sinnom tid min vän, i sinnom tid.
Nu sitter jag här igen. Olle ligger i rummet brevid å är jävligt varm för att de är typ
800grader i sovrummet fastän fläkten kör på för fullt å balkongdörren står
öppen. Inte är de lätt att vara en liten grabb då de är så förbannat varmt. Ankan gick
in för en stund sen å la sig å jag skulle ju "bara kolla www.blocket.se" sen skulle jag
åxo komma å lägga mig. Men trots att jag känner mig trött å dåsig efter en jobbarhelg
som jag inte ens skulle jobba så lägger jag mig inte när jag känner mig trött. Nej nej
inte alls. Jag sätter mig framför datorn å kolla dom vanliga sidorna å så halkar jag in
på min blogg å tänker att jag måste ju för fan ta mig tid nångång å skriva ett litet
inlägg, de var ju trots allt ett tag sen, typ 5 månader sen.
Vad har då hänt på dessa 5 månader???
Olle har hunnit bli 6,7,8,9 och 10 månader å på fredag glider han in i den 11:e månaden.
Fan vad tiden går fort. Man hinner ju knappt komma hem från BB innan han har blivit 1.
Innan han är ett år så har han hunnit å åka en båt som är 33 fot + att han har hunnit sova
i en annan båt som är nästan 4 meter. Snacka om avslappnad unge som somnar
i en skitliten båt mitt ute på havet. Han kanske har fått ärva mina sovargener. Man kan ju
alltid hoppas. Vi har skapat oss en sovar rutin vilken är jävligt skönt nu under mina 8 veckors
ledighet från jobbet (förutom i helgen då jag hoppade in). Olle och Ankan vaknar ca 6 på
morgonen och jag vaknar en kvart därefter. Olle och jag chillar en stund i sängen medans Ankan
firrar frukost. Klockan är nu nästan halv 7. Vid halv 9 börjar Olle bli trött igen och jag är ju den
sista som säger ifrån till att gå å lägga sig en stund till. Vi gör slag i saken å kryper ner i sängen
igen. Runt halv 11 så kommer Ankan in igen (hon somnar inte som utan stiger upp igen och får
lite egentid till att göra vad hon vill, typ duscha länge eller sitta framfördatorn) och viskar ett par väl
valda ord till sina favorit grabbar. Ett exempel på detta kan vara "Ante, ska ni inte stiga upp snart??"
Mitt svar brukar oftast vara "Vad är klockan??". Sen är dagen igång igen. Mycket skönt.
Har hunnit bli endel fiske åxo. På Arjeplogstrippen var de fiske i världsklass å veckan efter
PDOL drar vi upp igen för en 2dagars fiske tur. Hoppas öringen har vaknat till liv på allvar.
Nu ska jag nog gå å få mej ett par timmars sömn med mina 2 käraste.
Hade tänkt att hålla ångan uppe nu med bloggandet fast vi får väl se, som min kära
lärarinna sa "Man ska inte ha så höga förhoppningar på Andreas"
Alla som jag träffar säger "Du Ante, hur fan blir man så bra på att blogga som du??"
och mitt svar är alltid de samma, I sinnom tid min vän, i sinnom tid.
Nu sitter jag här igen. Olle ligger i rummet brevid å är jävligt varm för att de är typ
800grader i sovrummet fastän fläkten kör på för fullt å balkongdörren står
öppen. Inte är de lätt att vara en liten grabb då de är så förbannat varmt. Ankan gick
in för en stund sen å la sig å jag skulle ju "bara kolla www.blocket.se" sen skulle jag
åxo komma å lägga mig. Men trots att jag känner mig trött å dåsig efter en jobbarhelg
som jag inte ens skulle jobba så lägger jag mig inte när jag känner mig trött. Nej nej
inte alls. Jag sätter mig framför datorn å kolla dom vanliga sidorna å så halkar jag in
på min blogg å tänker att jag måste ju för fan ta mig tid nångång å skriva ett litet
inlägg, de var ju trots allt ett tag sen, typ 5 månader sen.
Vad har då hänt på dessa 5 månader???
Olle har hunnit bli 6,7,8,9 och 10 månader å på fredag glider han in i den 11:e månaden.
Fan vad tiden går fort. Man hinner ju knappt komma hem från BB innan han har blivit 1.
Innan han är ett år så har han hunnit å åka en båt som är 33 fot + att han har hunnit sova
i en annan båt som är nästan 4 meter. Snacka om avslappnad unge som somnar
i en skitliten båt mitt ute på havet. Han kanske har fått ärva mina sovargener. Man kan ju
alltid hoppas. Vi har skapat oss en sovar rutin vilken är jävligt skönt nu under mina 8 veckors
ledighet från jobbet (förutom i helgen då jag hoppade in). Olle och Ankan vaknar ca 6 på
morgonen och jag vaknar en kvart därefter. Olle och jag chillar en stund i sängen medans Ankan
firrar frukost. Klockan är nu nästan halv 7. Vid halv 9 börjar Olle bli trött igen och jag är ju den
sista som säger ifrån till att gå å lägga sig en stund till. Vi gör slag i saken å kryper ner i sängen
igen. Runt halv 11 så kommer Ankan in igen (hon somnar inte som utan stiger upp igen och får
lite egentid till att göra vad hon vill, typ duscha länge eller sitta framfördatorn) och viskar ett par väl
valda ord till sina favorit grabbar. Ett exempel på detta kan vara "Ante, ska ni inte stiga upp snart??"
Mitt svar brukar oftast vara "Vad är klockan??". Sen är dagen igång igen. Mycket skönt.
Har hunnit bli endel fiske åxo. På Arjeplogstrippen var de fiske i världsklass å veckan efter
PDOL drar vi upp igen för en 2dagars fiske tur. Hoppas öringen har vaknat till liv på allvar.
Nu ska jag nog gå å få mej ett par timmars sömn med mina 2 käraste.
Hade tänkt att hålla ångan uppe nu med bloggandet fast vi får väl se, som min kära
lärarinna sa "Man ska inte ha så höga förhoppningar på Andreas"
